Äntligen!

Kära läsare!
Vilket uppehåll det varit här på bloggen. För mig har mycket hänt på hemmaplan, bara bra grejer :), och jag har fått styra om det mesta av min turplanering. Tim gick och fick ett toppenjobb i Oskarshamn när jag precis kommit hem, så vi har lagt tid på att planera flytt osv.

Nu är vi dock ÄNTLIGEN på väg norrut alla tre, Tim, Frappe och jag. Vi har tre veckor som vi bara ska njuta av fjällen. Jag har lite platser på min mentala bucket-list, Keb-toppen, Tarfala och Trollsjön/Rissajaure, som vi gärna vill bocka av. Vi kommer vandra ca 17 dagar och sen spendera resten av tiden att åka runt och hälsa på hos vänner. Åh, vad roligt det ska bli!

Jag lägger upp lite bilder vartefter.
/Ulrika

Publicerad i Okategoriserat

The ultimate ”Äventyrsnecessär”

Att vara på tur under en längre tid är verkligen det perfekta sättet att bli riktigt vass i sin friluftsteknik. Man har tid att finslipa sina vanor, trimma sina rutiner så att man aldrig glömmer nåt eller gör något allt för mycket i onödan. Jag har tagit mig tid att sätta en tältuppsättningsrutin som jag vet skulle funka om det blåser runt 15 m/s, och på det viset sätter jag alltid upp mitt tält även om det är en lugn kväll i björkskogen. Det gör att jag kan det också när det väl gäller.

På samma sätt hanterar jag mitt bensinkök, mina skidor och all annan utrustning. Det är som ett mantra, en check-lista, som gör att hjärnan konstant går på utvärderingsläge; ”Hur mycket blåser det? Blåser det för mycket? Kan jag sätta upp tältet i den här vinden? Riskerar flammorna från köket att skada tältduken? Vart tar lågorna och gasen från köket vägen? Åker de in i tältet eller ut, beroende på vindriktning? Klarar skidor/stavar att stå som de gör eller kan de blåsa bort/bli översnöade? Hur påverkar vindeffekt på temperatur mina kinder? Har jag vita fläckar? Und so weiter und so fort som min professor i litteraturhistoria i Berlin brukade säga.

Nu när jag kommit hem vill jag ta tillfället i akt att dokumentera dessa rutiner, och nu är turen kommen till min necessär som jag har bearbetat till perfektion under turens gång. Här är innehållet:

Tandborste
Tandkräm, en stor tub räcker för minst två månader
Solsticka spf 50+
En karta Alvedon
En filmburk muskellinement, röd tigerbalsam har jag kört på den här gången. På vintern dock helst ett linement som inte kyler.
En fet ansiktskräm. Jag fick en tub Calendula Face Cream från Weledas baby-sortiment, och den har funkat super. Bra mot hudreaktioner från sol och väder.
Liten flaska (0,6 dl) schampoo
Liten flaska (0,6 dl) ulltvätt
Arméns hudsalva
Tandtråd. Använde jag inte mycket, men är bra både för bevarad tandhälsa och om man behöver väldigt tunnt, starkt repsnöre. Jag hade t.ex. kunnat laga stighudsfästen med tandtråden.
Bindor
Reseborste
Två tofsar

Jag hade både tandtabletter och spegel med i början, men de skickade jag hem. Spegel finns ju i kompassen och tandtabletter kändes som överkurs. Det gäller att tänka på vikten!
P1020736

Ett par tamponger är bra för näsblod, men till lingonveckan kör jag binda. Ska prova menskopp i sommar tänkte jag, tror det kan funka riktigt bra.

Är det något som ni alltid har med er som inte finns på min lista? Hör av er i kommentarsfältet, det är kul att höra hur man gör olika!

/U

Publicerad i Allmänna förberedelser, Vita bandet

1262 km, det ni!

Sådär, nu befinner jag mig åter i Gbg, i min alldeles egna lägenhet, eller ja, jag delar den ju med min alldeles egna fästman och hund! Det är så roligt att vara tillbaka hos nära och kära. Jag stormtrivdes med sololivet på tur, och är så glad att saker och ting ledde fram till att jag tillbringade sista månaden i mitt egna sällskap, men såklart är det fint att få komma hem och göra saker tillsammans med andra som man gillar!

Jag har räknat ihop hur många km jag skidat under turen och det landar på 1262 km. I planeringsfasen brukade jag räkna på att skida runt 130 mil, så det stämde ju rätt bra. Snittet landar lite lägre än jag trodde, runt 18 km per dag, istället för runt 20 km som var ett mål i början.

Nu börjar jobbet med att stuva in alla tusen prylar igen i vår lilla lägenhet. Jag skrattar åt hur mycket grejer Tim och jag, trots våra rätt unga år, har lyckats hamstra upp, hur kommer det sig t.ex. att det i termosskåpet, ja vi har ett sånt, finns närmare 10 termosar i olika storlekar och modeller!? Nåja, det ska nog hitta sin plats.

Den sista veckan på turen, dagarna norr om Torne Träsk, förtjänar lite uppmärksamhet. Jag hade inget nät då och kunde inte berätta så mycket, men jag träffade några riktigt trevliga människor där! En som jag minns lite extra är PeO i Råstojaure Fiskecamp. Råstojaure är en rätt stor sjö minst tre mil från alla vägar, men dit vallfärdar pimplare, mest finnar, för att fiska. För mig slumpade det sig så att jag låg stilla där en dag. Jag kom dit på kvällen rätt sent och efter att ha fnissat mig igenom diverse knackiga konversationer (”you, yxi???”) med de finska män på skotrar som genast hovrade kring mitt läger gick jag och la mig.

P1030770

Råstojaure Fiskecamp

Jag vaknade till rätt hård blåst och spöregn och insåg med ett nöjt leende att här blir det minsann inget skidande, såvida inte varje pryl jag äger och har skulle bli genomblöt! Så jag gosade ner mig i sovsäcken igen och sov vidare en stund. Sedan gick jag in för att prata med Peo, stugvärden, och han var så gästvänlig så hos honom blev jag kvar på helpension hela dagen. Det är spännande att träffa de människor som lever på och runt fjällen året om, det finns mycket att lära och många berättelser att lyssna på.

P1030776

Jag och Peo

Från Råstojaure tog det mig två dagar att nå Treriksröset dit jag kom den 29/4. Sista biten på turen, från röset till Kilpis blev också en höjdare. Sista 7 km’arna är över sjön och jag såg redan på håll hur mycket vatten det var på den, hur blöt jag skulle bli av att skida över den. Problemet löste sig dock rätt snabbt för jag hade inte hunnit många meter ut på sjön förän det kom en skoter som jag stannade och fick åka med. Det var en så härlig känsla att svischa fram över isen. Det var typ 40 cm slush, så det skvätte rejält! Så fick jag skjuts hela vägen fram till Kilpisjärvi och sedan var det bara att beta av äventyrets sista backe innan jag kunde glida in på Hiking-Centret och börja inta deras mega-middagsbuffé. Oj vad jag åt!

P1030841
P1030844

P1030851

Här på bloggen kommer jag fortsätta uppdatera, men inte om Vita Bandet såklart, utan om mina kommande turer. Viss förändring ligger i potten, Tim och jag har mycket att bena ut, jag håller er uppdaterade!
P1030252
/U

Publicerad i Allmänna förberedelser

som en egen radiokanal

Först och främst, tusen tack för alla gratulationer och hejjarop för min målgång. Det är så otroligt roligt att veta att jag har inspirerat er med resan, att kunna visa det fina med friluftslivet och också vikten av att ha rätt, positiv, inställning till förändring och utmaning. Det är så fint att veta att jag har haft så många av er som följt mig! Tack!

Nu är jag hemma hos mina föräldrar i Strängnäs igen, tillbaka där vi körde iväg med bilen den 18 feb. Wow alltså, vilken klimatskillnad, det är så varmt och blir så mörkt på kvällarna. Jag inser hur mycket jag saknat musik under resan. Från Hemavan där jag startade min solotur har jag haft som en egen radiokanal i huvudet, ena stunden med Disneytema, andra timmar kan det vara Ted Gärdestad eller Deep Purple. men hur bra jag än tar i där på fjället så slår det ju faktiskt inte att få sjunga med till den riktiga musiken! Medans jag nu håller på med ett favvogöra (NOT!!): att packa upp och hänga alla grejer på tork, går stereon på högsta volym, just nu soundtracket till Mamma Mia! som jag också har gått och skrålat många gånger på fjället.
Jag inser att det är många smådetaljer i vardagen som är lite annorlunda än på tur. Jag trycker fortfarande ut en alldeles för stor ttandkrämstub på tandborsten, i tron att tandkrämen väl är fryst som vanligt. Fåglarna kvittrar här hemma och det är blommor överallt. Jag kommer inte använda min älskade mattermos till att ha morgongröten, blåbärssoppan, lunchpulvermoset eller middagskolijoxen och det känns också lite konstigt.
Nåja, nu ska jag inte skjuta upp det jag egentligen borde göra, packningen ;), något mer. Jihaa!
P1030799

Sista morgonen i tältet, jag tycker den förmedlar så där precis hur mosig man kan känna sig, och i denna fantastiska Hilleberg-gula ljus. God morgon!
/U

Publicerad i Okategoriserat

JAG KLARADE DET!!!

Idag nådde jag Treriksröset, slutmålet på mitt vita band. Det känns fantastiskt roligt att ha klarat av turen, först med Jens och sen också på egen hand. Jag är så glad och stolt, och det är sååå skönt att vara framme!!! Nu väntar sovsäcken efter en intensiv dag, jag berättar mer om de senaste händelserika dagarna imorn. God natt!

Publicerad i Okategoriserat

i tältet

Japp, som vanligt sitter jag i tältet. När alla ni där hemma kanske sitter i soffan, kollar film, sätter på vattenkokaren, duschar och har på sig vanliga skor så är jag antingen i tältet eller på skidorna, och har varit det nu i nästan 70 dagar. Perspektiv :) snart är jag dock klar med det här perspektivet, den här verkligheten, och det känns rätt bra. Jag längtar efter nära och kära där hemma! Men jag njuter de sista dagarna här på turen. Landskapet är supetfint, flackt och mycket mer öde med bara lokalbor och små berg här och var. Det är ljust till ca 23 och sen är det mörkt till runt 4 på morgonen, det är också superhäftigt tycker jag.

/U

Publicerad i Okategoriserat

Passionerat inlägg om mina toarutiner, och andras

Ju mer befolkade trakter man går i, desto oftare ser man små tussar av (toa)papper på marken. Sarek är ett sånt ställe. Folk som går på toa på vintern och lite snyggt gömmer skiten plus pappret under en snöhög. Det första nöts bort och märks inte men pappret ligger kvar och ser jättefult ut. Här är jag supernöjd med hur jag har gjort. Jag har tagit det använda pappret med mig igen. Lagt det i en platspåse och stängt med en påsklämma. Seth brukade bränna sitt tror jag han berättade nån gång, men det har jag inte fått till. Jag provade en gång men det låg mest och rykte och i såna ångor kanske man inte vill sitta…
Rutinerna är alltså: Jag gräver en grop. Gör det jag ska. Använder pappret och stoppar det sen i påsen. Stänger påsen. Gräver igen gropen. Gnuggar händerna med snö och kompletterar sen med en klick alcogel. Klart! Och ingen annan än jag kommer nånsin se att jag har varit där. Leave no trace!

P1030592
P1030587P1030606P1030600

Publicerad i Okategoriserat

ifrån Abisko till San Fransisco…

Det finns en låt som går just så, ”Ifrån Abisko till San Francisco” som jag hörde på Da Capo i P1 en gång. Svängig låt, här är länk till klipp: https://m.youtube.com/watch?v=k9Edg1B5wBM. Kolla in!

Nåja, som ni säkert redan har fattat är jag alltså i Abisko nu. Hela Kungsleden avklarad! Bara det är en seger :) Jag har haft det strålande hela vägen från Salto, solen har fullkomligen stekt varje dag och det är väl som att svära i kyrkan men det var faktiskt skönt när det var molnigt en stund i morse. Nu är det dock tillbaka, solfan skiner på himmelshelvetet som Tims farbror brukar säga!

Känns märkligt och väldigt roligt att vara här, tänk Abisko, det är ju hur långt bort och norrut som helst. Och dit har jag skidat! Crazy!
Nu ska jag rensa lite i maten så jag inte bär med mig nåt i onödan nu sista biten, skicka lite vykort och uppdatera mig på internet en smula innan jag skidar vidare idag. Om jag har bra flyt kan det vara så att jag når Riksstenen innan april är slut, annars någon dag efter. Inte värt att stressa när jag väl är här :)

Publicerad i Okategoriserat

pics

Krånglar lite med internet så jag fick inte upp så många bilder idag. Utsikt rakt in i Rapadalen med Nammatj i mitten, maffigt berg. Jag kör med ett par läderskalvantar från Hestra och ett par hemmastickade ullvantar inuti, funkar outstanding!

P1030479P1030501P1030472

Publicerad i Okategoriserat

Köttbullar i gräddsås och paket hit och dit

Hej!
Idag kom jag till Saltoluokta Fjällstation, ett trevligt ställe där jag gjorde min praktik under fjällis-utbildningen i Malung. Jag hade planerat det så väl att jag igår skidade nästan hela vägen fram. Så imorse steg jag upp, packade ihop allt och gled ner rakt in i deras superfina frukostbuffé, succé!! Fjällfil med rårörda lingon, blåbär och nötter är en svårslagen kombo efter några veckor på grötdiet. Träffade också far och son Eliasson, i folkmun skåningarna ;), som också skidar vita bandet. Det var trevligt att snacka en sväng. Jag har också roddat med en depålåda som fastnat i Gällivare. Posten visade noll förståelse för att jag inte alls kan ta mig de tre timmar enkel väg det skulle ta att hämta ut det där, jag ville ju ha det till Salto som adresserat. Som tur var löste det sig genom en insats från serviceminded personal, så imorn bör paketet vara här. Jag har också paketerat ihop och ska skicka hem mina gamla pjäxor samt mina bivackskor, luddorna. De gick ner klockrent i en gammal yes-kartong och vips så blev pulkan tre kg lättare. Det kompenseras nog upp igen med maten som kommer då, men den stunden den sorgen! Till middag burkköttbullar med pulvermos, kulinariskt så det förslår. Over and out!
/U

Publicerad i Okategoriserat