1262 km, det ni!

Sådär, nu befinner jag mig åter i Gbg, i min alldeles egna lägenhet, eller ja, jag delar den ju med min alldeles egna fästman och hund! Det är så roligt att vara tillbaka hos nära och kära. Jag stormtrivdes med sololivet på tur, och är så glad att saker och ting ledde fram till att jag tillbringade sista månaden i mitt egna sällskap, men såklart är det fint att få komma hem och göra saker tillsammans med andra som man gillar!

Jag har räknat ihop hur många km jag skidat under turen och det landar på 1262 km. I planeringsfasen brukade jag räkna på att skida runt 130 mil, så det stämde ju rätt bra. Snittet landar lite lägre än jag trodde, runt 18 km per dag, istället för runt 20 km som var ett mål i början.

Nu börjar jobbet med att stuva in alla tusen prylar igen i vår lilla lägenhet. Jag skrattar åt hur mycket grejer Tim och jag, trots våra rätt unga år, har lyckats hamstra upp, hur kommer det sig t.ex. att det i termosskåpet, ja vi har ett sånt, finns närmare 10 termosar i olika storlekar och modeller!? Nåja, det ska nog hitta sin plats.

Den sista veckan på turen, dagarna norr om Torne Träsk, förtjänar lite uppmärksamhet. Jag hade inget nät då och kunde inte berätta så mycket, men jag träffade några riktigt trevliga människor där! En som jag minns lite extra är PeO i Råstojaure Fiskecamp. Råstojaure är en rätt stor sjö minst tre mil från alla vägar, men dit vallfärdar pimplare, mest finnar, för att fiska. För mig slumpade det sig så att jag låg stilla där en dag. Jag kom dit på kvällen rätt sent och efter att ha fnissat mig igenom diverse knackiga konversationer (”you, yxi???”) med de finska män på skotrar som genast hovrade kring mitt läger gick jag och la mig.

P1030770

Råstojaure Fiskecamp

Jag vaknade till rätt hård blåst och spöregn och insåg med ett nöjt leende att här blir det minsann inget skidande, såvida inte varje pryl jag äger och har skulle bli genomblöt! Så jag gosade ner mig i sovsäcken igen och sov vidare en stund. Sedan gick jag in för att prata med Peo, stugvärden, och han var så gästvänlig så hos honom blev jag kvar på helpension hela dagen. Det är spännande att träffa de människor som lever på och runt fjällen året om, det finns mycket att lära och många berättelser att lyssna på.

P1030776

Jag och Peo

Från Råstojaure tog det mig två dagar att nå Treriksröset dit jag kom den 29/4. Sista biten på turen, från röset till Kilpis blev också en höjdare. Sista 7 km’arna är över sjön och jag såg redan på håll hur mycket vatten det var på den, hur blöt jag skulle bli av att skida över den. Problemet löste sig dock rätt snabbt för jag hade inte hunnit många meter ut på sjön förän det kom en skoter som jag stannade och fick åka med. Det var en så härlig känsla att svischa fram över isen. Det var typ 40 cm slush, så det skvätte rejält! Så fick jag skjuts hela vägen fram till Kilpisjärvi och sedan var det bara att beta av äventyrets sista backe innan jag kunde glida in på Hiking-Centret och börja inta deras mega-middagsbuffé. Oj vad jag åt!

P1030841
P1030844

P1030851

Här på bloggen kommer jag fortsätta uppdatera, men inte om Vita Bandet såklart, utan om mina kommande turer. Viss förändring ligger i potten, Tim och jag har mycket att bena ut, jag håller er uppdaterade!
P1030252
/U

Jag heter Ulrika, och här på sidan kommer du få läsa om mina förberedelser och genomförande av 500 mils äventyr i den svenska vildmarken. Varmt välkommen hit, och välkommen ut!

Publicerad i Allmänna förberedelser